kom hem från jobbet och sambon var inte hemma och katten var ute på musjakt.. helt tyst och tomt så då skulle jag laga mat till mig själv.. kollade i kylen och började plocka fram..

sen insåg jag att jag hade en miljon ägg och en krutrök-ost som låg och blev dålig (vi äter typ aldrig några mackor och köpte den osten till en ostbricka när vi hade besök)

så jag fick för mig att göra några pajer att lägga i frysen.. något jag tänkt göra länge men som inte blivit av..

sen kom jag på att jag skulle baka bullar eftersom vi får främmande nästnästa helg..

sen var det ju plantorna jag skulle skola ut som stod ivägen på bänken.. så det vart ett jäkla projekt av alltihopa...

några timmar senare kom sambon hem och då var jag nästan klar med alltihopa sånär som på lite mjöl på bänken och några pajer och bullar som skulle ner i påsar..

och inte blev det någon träning.. på gott och ont.. fick en hel del annat gjort.. vilket är bra.. men det är så typiskt mig att smita undan genom att göra massa annat jag inte hade tänkt från början.. det sjukaste är att detta tog mig flera timmar.. och att träna hade tagit betydligt kortare tid och inte alls varit lika jobbigt..

någon som har liknande problem??

vill få mig själv till att tänka "jag VILL träna" istället för "jag MÅSTE träna" för det där med måste tycker jag inte alls är speciellt roligt.. för ordet "måste" är det som får mig att vilja smita undan..

mitt nya motto borde bli "det finns ingen ursäkt"